TIGGE eller AFPRESSE

Motto: Små bidrag modtages med taknemmelighed, store med begærlighed – til slut med trusler og gennemført vold

Familien Jensen rejser på ferie til vort nabokontinent på den anden side af Middelhavet. Møder på rejsen til Kastrup en tigger i S-toget. Giver ham en skilling af hjertets godhed. Han smiler og er taknemmelig.

Kommer til storby syd for Sahara. Budget-hotel i et Tiggerlidt slidt kvarter. Går ud for at se på byen. Giver penge til et par tiggere. Pludseligt er der 6-8 af dem. De kræver fortsat generøsitet. Og bliver flere. Det minder om begærlighed.

Da fam Jensen begynder at tænke på rejsekassen og holde tegnebogen tæt ind til kroppen bliver tiggerne til gengæld sure og derefter truende. Fam. Jensen går hurtigere, men tiggerne følger med og der bliver mange flere af dem.

Til slut løber Jensen’s, men deres fysiske form er ikke i top. Hr Jensen falder om af hjerteslag. Tiggerne stjæler hr Jensens tegnebog og diskuterer vildt hvorledes den skal deles. I mellemtiden stikker fru Jensen af med børnene. De finder til hotellet og enken med sine to børn tager første fly hjem til Kastrup.

I mellemtiden har rygtet om den uvidende, generøse hvide mand, bredt sig. Snakken går blandt hundredevis af lokale beboere.

Rygterne om de generøse europæere er åbenbart sande. Slumbeboerne bruger Hr Jensens penge til at hyre en menneskesmugler. Til dér, hvor pengene kommer fra. Så er man mere sikker på at få del i dem.

Da Læger uden Grænser sætter vore nye bekendte af på Lampedusa siger de bare “Asyl” og får så europæiske papirer. Derefter er vejen fri til København. Flybilletten betales af hjertevarme kvinder via Folkekirkens Nødhjælp. 

I Danmark er honningdepotet, i form af offentlige kasser, åbent og de gode danskere indser stadig ikke, at “små bidrag modtages med taknemmelighed, store med begærlighed – til slut med trusler og gennemført vold”

Men det finder de kommunale sagsbehandlere snart ud af. Derfor øser de socialstøtte ud af kommunens penge, dvs. af dine penge. Så har de fred så længe.

Hullet i kommunekassen dækkes med ‘bidrag’ fra Christiansborg, som på sin side låner pengene i Nationalbanken til negative renter. Så tjener man også lidt på det.

Til videre er alle glade. Ved valgene stemmer alle som medierne kræver; klimabevidst, grønt, mangfoldigt, ligestillet, MeToo, HBTQ, BLM-rigtigt….

Den sidste fase i dette cirkus – begærlighed, trusler og gennemført vold – har vi stadig til gode. Puslinglandet hygger sig …

Skriv en kommentar

COVID -19

Frygt eller Fakta ?

Se engang statistik fra Sundhedsstyrelsen

Sundhedsstyrelsen DK

Smittede og Døde

Skriv en kommentar

Livsfarlig Ungdomspukkel

Glem alt om religion, USA’s præsident, Israel, vestlig racisme og de stakkels palæstinensere. Historiens afgørende begivenheder skyldes den bagvedliggende befolkningsudvikling, og her har Europa fat i den helt gale ende, siger den tyske sociolog Gunnar Heinsohn.

Den tyske sociolog Gunnar Heinsohn beskrev fænomenet for snart tyve år siden, hvorefter Lars Hedegård sammenfattede Heinsohns text. Se nedenstående. Og desuden har Den Korte Avis https://denkorteavis.dk/2015/boganmelde-de-forkaetrede-sandheder/ publiceret anmeldelse af Heinsohns tese. Men den er STADIG toprelevant. Brug et par minutter på nedenstående tekst ! !

I en tid, hvor de store diskussioner – om religionernes genkomst som historiske aktører, om civilisationernes sammenstød og om Vestens evige skyld for alverdens fortrædeligheder – lider under manglen på nye argumenter og vinkler, repræsenterer den 63-årige sociologiprofessor ved Bremens universitet Gunnar Heinsohn et frisk pust. Men næppe et, der vil blive budt velkommen af Vestens toneangivende meningsmagere eller regeringer.

Selv om det for længe siden er gået af mode at ville forklare historiens afgørende begivenheder med demografiske udviklinger, er det ikke desto mindre her, Heinsohn har lagt sit arbejde.

Læs resten af dette indlæg »

Skriv en kommentar

100 mill flere afrikanere hvert tredie år

Hvor skal alle vi mennesker være ?

Europas lille og let degenerede befolkning kan let ende med at blive skubbet ud over Kanten i Atlanten. Vi kan kun reddes af et fungerende militært forsvar. Hvornår reserverer vi penge til dette, samt vilje og mod til at bruge det ? Og indsigt om, at det IKKE er milliarddyre kampfly som behøves.

The UN Population Fund’s Director Thoraya Obeid spoke to the BBC underlined the reasons behind the growing population.

“African countries are all growing fast … because there is a large number of women who have no access to planning their families,” she said. “It’s an African phenomenon of a large growing population and a large percentage of young people in the population.”

Udover den menneskelige tsunami fra Afrika, skal vi også huske at nogle hundrede mill arabere meget gerne vil slå sig ind i det europæiske honningdepot. Og det har de været i gang med, uafbrudt siden 1983. Med overbevisende resultater.

2 kommentarer

Orbán talar vid Budapests tredje Demografiska toppmöte

UTRIKES

Demografisk topmøde Budapest

Kopieret fra DIGITAL UTGÅVA eNyT v. 37/2019

Torsdagen den 5 september var den ungerske premiärministern ordförande för ett internationellt möte för att främja den ”traditionella familjemodellen”. Det är tredje gången som ett sådant möte organiseras i Budapest, de tidigare tillfällena var 2015 och 2017.

Publicerad: 11 september, 2019, 11:02

Läs även

Utan familjer och barn skulle ett nationellt samhälle kunna försvinna, sade premiär minister Viktor Orban i ett tal på mötet i torsdags.

Det internationella mötet i Budapest inkluderade personligheter från Brasilien, Förenta staterna, Afrika och Östeuropa, rapporterar den franska dagstidningen Le Figaro. Målet är att främja ”modellen för den traditionella familjen”.

Närvarande, tillsammans med den ungerska premiärministern, var bulgariska, brasilianska, lettiska, polska, bangladeshiska och Cape Verdeanska ministrar. Men flera statschefer deltog också, bland annat den serbiske presidenten Aleksandar Vucic, Tjeckiens premiärminister Andrej Babis och den förre australiske premiärministern Tony Abbott.

”Och om en nation försvinner, försvinner något oersättligt från världen” sade Orbán vid evenemanget som hölls i Varkert-basaren. En av hans regerings mål är att föra en kraftfull demografisk politik, som en ”lösning på invandringsfrågan” och det ”själlösa gröna argumentet att jorden skulle vara bättre med färre födslar”.

Från och med 2016 var den totala befolkningen i Afrika uppskattad till 1,225 miljarder, vilket motsvarar 17 procent av världens befolkning. Enligt FN:s uppskattningar, kan befolkningen i Afrika nå 2,5 miljarder 2050, cirka 26 procent av världens totala befolkning. Vid 2100, kommer Afrika att nå nästan 4,5 miljarder, vilket vore cirka 40 procent av världens totala befolkning.

Orbán sade att Ungerns familjestödssystem bara skulle nå en vändpunkt när de som beslutar sig för att få barn hade en högre levnadsstandard än om de hade valt att inte ha barn.

Han noterade vidare att en mor och far var förutsättningar för ”biologisk reproduktion av en nation” och avgörande för att fullfölja en långsiktig hälsosam familjepolitik.

Sådana konstitutionella grunder kommer att skydda Ungern mot domstolsavgöranden som skadar familjer och mot försök från ”anti-familjaktivister”, internationella organisationer, icke-statliga organisationer och nätverk som ”tränger in” i landets statsangelägenheter och beslutsfattande, sade premiärministern.

De ungerska sociala utgifterna till stöd för familjer har fördubblats under de senaste tio åren.

Premiärministern betonade behovet av ett förutsägbart system för familjestöd på lång sikt. Men nyckeln till framgångarna för Ungerns demografiska politik är också att ”kristendomen återfår sin styrka i Europa”, tillade han. Serbien och Tjeckien är redan ombord, konstaterade Orbán.

Den demografiska politikens framgång skulle säkerställas om Ungerns årliga ekonomiska tillväxttakt översteg EU-genomsnittet med minst 2 procent mellan nu och 2030, påpekade Orbán.

Den vitt spridda skepticismen i Europa om huruvida Ungern skulle kunna uppnå sitt demografiska politiska mål på ett födelsetal av 2, 1 barn per kvinna delas av samma personer som hade varnat för att den ungerska regeringens åtgärder för att ”skicka hem IMF”, införa en bankskatt och en progressiv inkomstskatt, uttag av skatt från multinationella företag, sänka kostnaden på nyttovaror, skapa en miljon arbetstillfällen på tio år, stoppa migrationen eller bygga ett gränsstaket, inte skulle vara möjligt.

I sitt tal till åhörarna sade den serbiska presidenten Aleksandar Vucic att demografiska förändringar var en av dagens främsta utmaningar och kräver omedelbara åtgärder. Vucic betonade också allvaret i Europas demografiska problem när det gäller Centraleuropas framtid och behovet av att kontinenten som helhet hittar lösningar på problemet. Han sade att Serbien var berett att samarbeta med Ungern och de andra centraleuropeiska länderna för att ta itu med den sjunkande nativiteten.

Andrej Babis, Tjeckiens premiärminister, sade att effekterna av en befolkningsminskning för Europa skulle kunna vara nästan lika stränga som klimatförändringarnas.

Tony Abbott, Australiens förre premiärminister, betonade att regeringens familjestöd var ett sätt att främja befolkningstillväxten i stället för invandring. Han berömde Ungerns familjestödssystem som unikt och sade att det borde studeras av andra länder.

Skriv en kommentar

Paradis for Mus fører til store problemer for dem.

Den amerikanske forsker John B Calhoun eksperimenterede med store, men ‘velstående’ muse-samfund. Ingen led nød. Alle kunne frit forplante sig. Alligevel kollapsede deres samfund næsten, men kunne trods alt overleve ved eksperimentators dygtige ledelse. Læs mere i nedenstående artikel fra http://www.NyaTider.nu 2019 uge 35.

Doktor John B. Calhoun vigde sitt liv åt att bygga upp det perfekta paradiset för möss – bara för att se det kollapsa gång på gång i en förprogrammerad social massdöd. Han var etolog, det vill säga han studerade djurens beteende. Resultaten av hans studier förlänade honom en evig plats i läroböcker i psykologi och sociologi. De ger en del svar, men främst ställer de brännande frågor om mänskligheten och dess framtid.

  • 11SHARES

Publicerad: 29 augusti, 2019, 16:13

Läs även

John Calhoun började sina vetenskapliga studier år 1947, en verksamhet som skulle pågå till hans död 1995. Han hade sett att populationer av råttor i vilt tillstånd ytterst sällan överstiger en täthet av 200 individer per 1 000 kvadratmeter. Detta trots att de lätt skulle kunna föda 50 000 ungar på kort tid. Han såg att de i stället levde i tolv grupper med cirka tolv individer i varje, en situation som tenderade att bestå över tid.

John B. Calhoun, amerikansk forskare, ägnade hela sitt liv åt att studera mössens sociala beteende. Foto: Douglas Chevalier

Men vad händer om man erbjuder optimala levnadsförhållanden? I sitt laboratorium skapade han ett trivsamt utrymme där han ordnade kvalitetsfoder, färskt vatten, veterinärtillsyn och eliminerade alla tänkbara stressfaktorer. Det var nog för att föda 3 000 möss.Där placerade han fyra friska och aktiva par möss och började studera deras beteende. Han upprepade detta experiment flera gånger och kunde konstatera att det alltid följde samma mönster: Uppgången och fallet av mössens paradis hade fyra faser.

Från paradis till helvete

Den första fasen kal­la­de han för Den flitiga fasen. I denna fas undersökte mössen sin nya omgivning, de anpassade den och delade upp territoriet mellan sig. Sedan hittade de lämpligt ställe för att bygga bo.

Den and­ra utvecklingsfasen var Populationsexplosionen. Tack vare det ständiga överflödet av foder och utmärkta livsbetingelser gjorde djuren allt för att fylla upp denna potential och började föröka sig exponentiellt. Populationen fördubblades var sextionde dag. Mössen fyllde inte utrymmet jämnt, vissa sektorer var uppenbart överfolkade, men inte desto mindre fortsatte mössen att föröka sig snabbt.

Då inträdde den tredje fasen, Jämviktsfasen. Trots att utrymmet hade en teoretisk kapacitet att föda 3 000 möss stannade tillväxten redan vid 2 200 individer. Jämvikten rörde dock endast antalet invånare. Det som skedde inom enskilda ”samhällen” blev början på slutet av Mössens paradis.

Calhoun kal­la­de det hela ”Behavioral sink”, förintelsebeteende. Många honor klarade inte att framgångsrikt avsluta dräktigheten. Om ungarna ändå föddes, var honorna inte i stånd att ta hand om dem. Bland dessa desorienterade grupper var dödligheten bland ungar uppåt 96 procent.
Bland hannarna uppträdde frekventa beteendestörningar: frenetisk hyperaktivitet, sexuell deviation, kannibalism, aggressivitet, patologisk skygghet – vissa individer vågade sig ut i inhägnaden först när de and­ra djuren somnat. Endast under denna tid passade de på att äta och dricka.

Inga lediga sociala roller

Den nya generationen försökte hitta sin roll i samhället men blev drastiskt avvisad. De sociala rollerna i gruppen var nämligen redan besatta. De välgödda mössen levde till hög ålder och frigjorde inte dessa funktioner åt yngre förmågor. Överskottet på unga hannar, som inte kunde finna någon tillämpning inom gruppen, ledde till aggressiva utfall även sinsemellan. Vissa individer blev utsedda till offer och blev upprepade gånger måltavla för våld. Äldre hannar klarade dock inte heller längre att försvara sitt territorium och skydda sina honor. Honorna blev själva allt mer aggressiva och deras förmåga till fortplantning minskade drastiskt.

And­ra avvikelser som kunde konstateras var ett beteende hos en typ av möss som Calhoun kal­la­de ”The beautiful ones”, De vackra. Dessa levde helt avskilda från samhället. De deltog inte i striderna och de visade inget intresse för att föröka sig. De ägnade sig uteslutande åt mat och var besatta av lystern i sin päls. Från den övriga populationen skilde de ut sig genom perfekt utseende. I deras skinn fanns inga spår efter tvekamper, de var felfritt kammade, vackra och friska. Till skillnad från det övriga samhället var de dock mycket dumma. De kunde inte reagera på yttre stimuli och förändringar av situationen eller klara någon som helst interaktion med omgivningen.

Dödens fas

Den fjärde och sista fasen var Dödens fas. Efter att som mest ha uppnått antalet 2 200 möss, och detta trots att områdets resurskapacitet bara var förbrukad till dryga två tredjedelar, började mössens antal att sjunka drastiskt. Aggressiviteten eskalerade till sådana proportioner att det blev nästan omöjligt att hitta en mus som inte hade bitsår på svansen.

De sista tusen mössen var till den grad socialt deformerade, att de helt hade upphört att föröka sig. De levde sida vid sida, utan att över huvud taget ta notis om varand­ra. Denna störning var så djupt rotad att även om man flyttade dem till en annan omgivning var de inte i stånd till normalt liv.

Till slut återstod endast en handfull av De vackra som uteslutande var inriktade på sina individuella behov. De njöt av komforten av den enorma ytan de hade till förfogande, de hade inget som helst intresse av att föröka sig. Den sista musen dog 600 dagar efter att experimentet hade påbörjats.

Vad kan människan lära av sociala djur?

Experimentet visar att trots tillräckligt med utrymme och resurser blir individens kamp om överfyllda sociala roller så ansträngande att det resulterar i en fullständig kollaps av samhället. Calhoun såg mussamhället som en metafor för människans öde. Denna sociala störning karaktäriserade han som ”en and­ra död”.

I muskolonin fanns skilda roller, och genom att kasta ut de unga ur samhället hade dessa ingen att lära sig socialt beteende av. De var överflödiga för samhället. De kunde därmed heller inte lämna över sociala beteenden till sina efterkommande. Därmed blev det destruktiva beteendet fast kodat i samhället och ledde snart till hela populationens undergång. Mänsklighetens koncentrering till ett begränsat utrymme uppvisar redan likheter med mössen i experimentet. Exempel går även att finna i historien.

Påskön – fångar i paradiset

Påskön befolkades runt år 900. På den tiden var ön ett blomstrande paradis. Den var täckt av skogar fulla av djur, fåglar och frukter, i havet simmade mängder med fisk och den bördiga jorden kunde ge utmärkt skörd. När européerna upptäckte ön år 1720 fann de ön endast sparsamt befolkad och invånarna levde under sorgliga förhållanden.

Någonstans längs öns utvecklingsaxel inträffade samma sak som hos mössen. De sociala rollerna, som syftade till populationens sammanhållning och välgång, glömdes bort eller förkastades. Invånarna började slösa med öns resurser. Deras viktigaste källa till försörjning var skogen, men de tog denna viktigaste råvara och byggde bål för att bränna sina döda och hus för de levande. Resurserna utarmades, vilket ledde till ökad aggression mellan stammens individer. Men utarmningen fortsatte.

Om samhället hade agerat på ett självbevarande sätt, där man gått samman för den goda sakens skull, hade katastrofen kunnat undvikas. De tog dock tillflykt till sina gudabilder och insåg inte sitt ansvar för samhället. Det sociala systemets kollaps ledde till att det allra sista trädet på ön fälldes. Den hänsynslösa kampen om varje brödsmula, aggressiviteten och kannibalismen transformerade det tidigare paradiset till ett helvete som det inte gick att fly ifrån. Det fanns nämligen inte ens något kvar att bygga en båt av.

Samtidens socialt patologiska företeelser

Också hela mänskligheten lever, liksom mössen, på en begränsad yta. Det område vi bebor ger oss tillräckliga resurser. År 1800 levde cirka en miljard människor på vår planet. I oktober 2011 nådde vi redan sju miljarder. Vi befinner oss således i fasen Populationsexplosionen. I mössens fall fortgick denna fas till strax innan inhägnadens resurser hade utnyttjats fullt ut.

Den optimala befolkningsmängden på jorden har beräknats till nio miljarder. FN:s prognoser pekar på att en människa med detta nummer kommer att födas någon gång mellan år 2030 och 2040. I områden med hög befolkningstäthet har dock samhället redan övergått i nästa fas, Jämviktsfasen.

Födelsetalen minskar och många befolkningar i Europa klarar inte längre att behålla sitt antal, än mindre växa. I Sverige var fruktsamheten för svenskfödda kvinnor cirka 1,7 under 2018, enligt SCB. Det betyder att tio par (20 föräldrar) bara producerade 17 barn. Tillväxten har avstannat. Även and­ra aspekter av det sociala beteendet är observerbara i de överfolkade samhällena.

Japan och moderna storstäder

Ett tydligt exempel på begränsad yta men samtidigt obegränsade resurser är Japan. Enligt offentlig statistik blev Japans tillväxt negativ år 2011 och fruktsamheten ligger nu på 1,42 barn per kvinna. Enligt en studie från det japanska Nationella forskningsinstitutet för befolkning och social säkerhet som publicerades 2017 kommer Japans befolkning att sjunka från cirka 130 miljoner år 2012 till 111 miljoner år 2040 och hamna under 100 miljoner innan år 2053.

Hikikomori kal­las de unga män i Japan som inte fått plats i samhället och föredrar att stänga in sig i sina rum och endast gå ut på natten för att införskaffa mat. Man räknar med att uppåt en miljon män lever så, vilket bekymrar myndigheterna. De uppvisar likheter med ”De vackra” mössen i Calhouns experiment som hade trängts undan från gemenskapen. Bild: Yuta Onoda, pxhere.com

I dag är Japans befolkning strax under 127 miljoner och de är en av de snabbast minskande i världen samtidigt som man har den äldsta befolkningen. Det verkar inte finnas något sätt att vända trenden. De socialt patologiska trender som Calhoun observerade finns även i det japanska samhället. Man uppskattar att uppåt en miljon unga män är socialt så skygga och oförmögna till social interaktion, att de endast går ut nattetid när alla and­ra sover. De kal­las Hikikomori.

De är sociala autister. En hel generation unga människor har fötts i ett utrymme där alla sociala roller redan är definierade och upptagna. Att skapa sitt eget utrymme är för dem oöverkomligt stressande och betungande. De har i stället slutit sig från omvärlden och lever isolerade i sina hushåll. Regeringen ser med bekymmer på situationen och letar förgäves efter orsaker och lösningar. Men en rimlig förklaring vore det som Calhoun kal­la­de ”Behavioral sink”, förintelsebeteende.

Likadant är det med problemet med den talrika gruppen unga män som inte intresserar sig för det täcka könet. De ser inget nöje i relationer, sex eller eventuell parbildning och undviker detta målmedvetet. Detta gäller inte bara Japan, många överfolkade och rika länder noterar förekomsten av dessa deviationer.

Hos mössen var det De vackra som upphöjde omsorgen om sin kropp, god mat och skönhet till sitt livsmål. Alla sociala roller i deras samhälle var redan upptagna och det skulle krävas ojämförbart stor ansträngning att erövra en egen roll. Därför putsar de sin päls och äter gott. De vet inte hur eller varför de skulle engagera sig för att bli värderade av samhället. Liksom de sista tusen mössen – den sista generationen – klarar de inte att göra något aktivt i sina liv och vara till nytta för samhället, bara bry sig om sig själva.

Våra resurser och möjligheter

Överbefolkning ger likartade problem hos människor som hos and­ra sociala djur. Vår utvecklingskurva pekar redan nedåt. Människor är dock tänkande varelser och känner smärtsamt denna sociala isolering. Därför började de skapa parallella kulturer med egna sociala roller. En snabbt framväxande sådan parallell värld är den virtuella på nätet, där man med hjälp av konstruerade identiteter ännu kan skapa sig ett eget existensberättigande.

Fortfarande är det dock bara en parallell värld, medan i den reella beter de sig gentemot sitt begränsade utrymme på samma sätt som infödingarna gjorde på Påskön. Till stressymptomen läggs alienation, fiendskap, asexualitet eller sexuella avvikelser, oförmåga att vara förälder, aggression gentemot barnen och annat våld. Samtidigt klarar vi inte att inse hur begränsade våra resurser är, eller så erkänner vi inte det för oss själva.

Ett samhälle som blivit allt för tättbefolkat verkar ha, på ett eller annat sätt, sin undergång inprogrammerad. Vår levnadskomfort har blivit vårt mentala fängelse.

Hoppet

John Calhoun försökte i sina experiment även finna utvägar. Han hade tidigare visat att en population som levde i överflöd, som inte hotades av något, som inte behövde kämpa om något eller anstränga sig, degenererade till den grad att hela samhället dog ut. Utan kamp för överlevnad, utan behovet av ömsesidig hjälp och utan lidande var livet ytligt och meningslöst.

Doktor John B. Calhoun började sina vetenskapliga studier år 1947. Foto: Yoichi R. Okamoto

Calhoun införde då förhållanden som tvingade mössen att bry sig om varand­ra. Han skapade behov av interaktion och ömsesidig hjälp. Till exempel placerade han ut vattenbehållare, som en ensam mus inte kunde komma åt. Om musen ville dricka så behövde hon en annan mus som hjälpte till genom att trycka ned en spak. De kunde efter detta byta plats så att även den and­ra musen fick sin törst stillad.

Det framtvingade samarbetet gjorde livet så pass mer intressant att individerna inte blev alienerade från gruppen. De brydde sig mer om varand­ra, odlade sociala kontakter och alla hade sin nyttiga plats i gemenskapen. Armageddon kunde undvikas.

Populationen behöll sitt antal och alla individer var delaktiga i samhällets verksamhet. Forskarna kal­la­de det för ”empatins revolution”.

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

NATÁLIA BLAHOVÁ

debatt@nyatider.nu

Skriv en kommentar

DirekteDemokrati, model Schweiz

Tre Grundelementer i direkte Demokrati

1) Enhver ny lov kan lægges ud til godkendelse eller afvisning hvis 50.000 vælgere kræver folkeafsteming om loven. Det er hidtil sket ca en gang om året.

2) Grundlovsændring, stor eller lille, kræver altid godkendelse ved folkeafstemning.

3) 100.000 vælgere kan foreslå, og kræve afstemning om, ændring i forfatningen. Godkendelse kræver flertal fra individuelle vælgere OG fra de 26 kantoner.

Praktiske Aspekter

Muligheden for referendum bevirker at parlamentsmedlemmerne altid har borgernes forventede synspunkter med i sine overvejelser. Ingen hovsa-løsninger.

Et borgerinitiativ for grundlovsændring kan blive tidkrævende: Indledende bureaukrati plus underskriftindsamling (18 måneder) kan tage op imod to år. Derefter har domstol og parlament 18 måneder til at eventuelt at ‘rette ind’ efter forslaget. Og til slut et par måneder for udsendelse og indsamling af stemmesedler – også til schweizere som bor i udlandet.

Selve afstemningen sker normalt ved post-udsendelse af stemmesedler. Svar afgives også per post. Indenfor familien findes altså ingen valghemmelighed. I en del kantoner kan man dog også stemme per internet. Schweizerne kan altså godt finde ud af det tekniske. Når andre lande ikke kan, så er det nok mest viljen som mangler.

Referendum ang en nyvedtaget lov skal gå anderledes hurtigt. 100 dage fra den publiceres. Initiativtagerne starter derfor forberedelse allerede medens det kontroversielle lovforslag behandles i parlamentet. I referendum-sammenhæng er kun vælgerne indblandet – ikke kantonernes lokalstyre.

Forskellige Holdninger til direkte Demokrati

Den aktuelle pamflet, p 15-17, afspejler en vis skepsis fra forfatterens (DJØF, den herskende klasse) side. F.eks. at Schweiz i dag er et “moderne representativt demokrati” (p 15-17 Question of Balance). Desuden er forslag om direkte valg af de 7 regeringsmedlemmer ‘heldigvis’ blevet afvist flere gange, således at parlamentet beholder sin ret til at udpege regeringen. Forslag om borgerindflydelse på militære udgifter er ‘heldigvis’ også blevet afvist.

I foråret 2016 stemte man om indførelse af ubetinget borgerløn i Schweiz. Forslaget blev afvist med stor margin, men det havde alligevel været besværet værd, fordi det gennem flere år havde været diskuteret verden over.

Man kunne tænke sig at vælgerne blev trætte af alle disse afsteminger, men faktisk stemmer de fleste kun i spørgsmål som interesserer dem. Så undgår man det moralske aspekt om afstemning som en borgerpligt. Uinteresserede og uvidende vælgere føler sig ikke forpligtede til deltagelse.

De schweiziske vælgere er generelt meget tilfredse med sit demokrati. Tilfreds, defineres som bedømmelse mindst 7 ud af 10 mulige points. Målt på denne måde er 66% af de schweiziske vælgere glade for sit system, sammenlignet med kun 25% til 37% af europæiske vælgere i Tyskland, Frankrig, UK. I Danmark har de allerfleste vælgere grund til at være tilfredse med EU-forbeholdene som gennemdrevs af vælgerne i opposition til stædige politikere.

Bedømmelserne af det schweiziske system skifter stærkt:

I halvfemserne udtalte økonomen Walter Wittmann at direkte demokrati og specielt lovkorrektionsmekanismen ‘referendum’ var ansvarlig for landets ikke-deltagelse i EU og desuden ville ruinere dets økonomi.

= = = Ovenstående er et kommenteret uddrag fra en 35 siders officiel schweizisk pamflet udgivet på Engelsk 2018 af 
Federal Department of Foreign Affairs, FDFA. Bundesgasse 32 CH-3003 Bern. En mere omfattende oversættelse med kommentarer fra Demografisk kan findes her.

Skriv en kommentar

Geoffrey Cain har afsluttet sine opgaver

Til minde om Geoffrey Cain

Geoffrey var et meget aktivt og vidende menneske. Han og hans publikationer, samt mails, har været en væsentlig del af stormklokke og alarmhorn for at vække danskerne til opmærksomhed på hvad der sker omkring os. Det har taget lang tid, men vi ser, Gudskelov, nu tegn på at hans arbejde begynder at bære frugt.

Geoff vil leve længe i danskernes bevidsthed. Geoff var så dansk som nogen – selv om hans vugge stod i England, på Isle of Man.

Æret være hans minde.

Skriv en kommentar

Fra før Verden gik af lave – 1950’erne

DRs kuturkanal har lige fejret Mortensaften 2018 ved at sende et et historisk tilbageblik til 1950’erne. Se det her. Trods Sovjet og kold krig var det en tid præget af national stabilitet. Frem for alt var det inden ungdomsoprøret tog fart i 60’erne og satte ubegrænset personlig frihed i højsædet. Den frihed kom senere til at ligne samfundsopløsning.

Nu er bøtten så ved at vende igen. Men måske har vi europæere i mellemtiden spillet vore kort så dårligt, at størsteden af Verden kun har en overbærende skuldertrækning tilovers for os. Den ukontrollerede indvandring og mangel på samfundssind har svækket os alvorligt.

Men, som sagt, tag et kig tilbage i tiden med DRKulturkanalens TV udsendelse.

Skriv en kommentar

Turist i Tyrkiet – lokal dansker i Danmark

Masser af danskere, bl.a. jeg selv, har ferieret i Tyrkiet. Alt har fungeret ret godt dernede, i hvert fald i vest-tyrkiet. Så kommer man hjem og løber ind i en intens debat om islamisering af Danmark. Om burkaforbud mm. Og så tænker man: Hvad er det de råber op om ? Det er som om muslimer i Danmark varsler verdens ende eller i hvert fald slutningen for vort dejlige fædreland.
Men hvad hyler de for ? Jeg har jo lige selv set, at tingene fungerer rimeligt godt i et muslimsk land som Tyrkiet, så hvorfor skulle det ikke kunne fungere lige så godt i Danmark ?
Og Herre Gud, hvis jeg så skulle blive nødt til at konvertere og sige “Allahu akhbar” så går der nok ingen stykker af mig for dét. Jeg er jo alligevel ikke religiøs. Omtrent sådan tænker de fleste danskere . 

Men den indstilling bygger helt på antagelsen, at indfødte danskere vil blive optaget og budt velkommen i et muslimsk Danmark.

Det er der dog ingen som helst grund til at regne med. I stedet vil indfødte blive underklasse. Udnyttet og ydmyget. Modtage ordrer og øretæver. Være det tjenende og arbejdende folk, dukke nakken og holde bøtte. Man kan læse på Facebook, hvordan muslimer lover at maltraktere lokalbefolkningen, specielt mændene. Og høre referater fra moskéer med imamers svovlprædikener mod dekadente danskere.

Der vil blive blandede ægteskaber mellem ‘ægte’ muslimer og indfødte, helst blonde, kvinder. Deres børn vil få god status, som sejrstrofæ. Kvinderne vil fortsat være underklasse med hoveopgave at føde børn. Hvordan gik det så lige med “kvindens ret til sin egen krop” – og for øvrigt med alle andre kvinderettigheder ?

Tænk lige over disse ting en ekstra gang. De er måske nye for dig.

Skriv en kommentar